emmaaxgart

Jag känner mig lite nere och har ingen aning om varför.
Träffade Amanda idag, det kommer vara mer än 6 månader tills hon kommer igen. Jag hoppas att jag åker ner till henne i sommar. Hur kul jag än tycker det ska bli för henne att åka så kan jag inte hjälpa att jag vill ha henne kvar.
Amanda har ett konstigt inflytande på mig. Hon är den som kan få en att glömma alla bekymer och besvär och kan få mig att slappna av och glömma allt annat. Hon kan få ut mig på en utekväll som jag egentligen inte hade velat gå ut på och få den att bli helt otroligt rolig. Alla behöver en Amanda, någon som får en att känna så, nu åker min iväg... Jag vet att hon kommer ha det galet och hoppas att hon vet att hon är saknad hemma! Jag blir nästan avundsjuk på henne, jag vill också iväg. Jag vill också kunna göra vad jag vill, nu är mina framtidsplaner på andra ställen men att hon åker får mig att vilja det mer än någonsin. Nog om framtiden, jag hoppas att Amanda kommer få det underbart. Nu är det två dagar kvar innan dagen för avresan till paradiset sker, jag kan inte bärga mig!