emmaaxgart

Här var det längesedan någonting skrevs, men en uppdatering kan jag bjuda på.
Den senaste månaden har utan tvekan varit något av det bästa jag har upplevt dock följs det av en ångest och stress jag aldrig upplevt tidigare.
Barcelona kan jag inte ens beskriva, det var helt otroligt. Jag har förälskat mig i staden. Allt var så perfekt, vädert, folket, stämningen, ALLT.
Balen blev över förväntan och jag kände mig stolt över mig själv och självfallet Julia. Att vi klarade dra ihop ett så stort arrangemang, jag svävade på moln den kvällen och dagarna efter.
Utsparkslekarna ska vi inte tala om, galet.
Sedan alla fina vänners studenter och självklart min egen. Tack till mamma och pappa som gjorde min dag så bra! Även till alla andra som var där.
Alla pratar om hur det var den bästa dagen i deras liv, jag kan inte säga så...än. För jag har inte hunnit tänka efter. När jag försöker njuta och tänka efter så känner jag också så. Jag kände att de senaste 3 åren har varit helt rätt för mig.
Jag vill helst ha allt planerat och klart. För tillfället är mitt liv allt annat än planerat. Det gör mig stressad på något vis. Jag är 19 år och har åldersnoja, jag tycker att tiden går för snabbt, jag är rädd att inte hinna med allt jag vill göra. Jag borde njuta av att vara ledig, att kunna vara ledig, resa och göra vad jag vill.
Jag klättrar på väggarna hemma av att inte göra något.
Jag jobbar det sista på gymmet nu sen är frågan vad som kommer hända. Jobb, thailand?
Jag måste lära mig njuta och leva i nuet.