emmaaxgart

Idag gick jag ner en tur på klågerupsskolans avslutning, 9:orna som grät och vill helst av allt inte lämna.
Där var jag/vi fö 2 år sedan, det känns som det var igår men samtidigt så längesedan.
och ja, lite tårögd blev jag och minnen kom tillbaks. Vilken trygghet och jädrans vad kul.
Men jag vill inte tillbaka. Jag ville bara säga till de gråtande tjejerna allt vad som väntar, allt roligt, livet.
Oh vad jag känner att jag valde rätt nu, jag har träffat underbara människor. Dock har det varit mer tårar än någonsin de här åren tror jag, en del som har kommit när hormonerna har satt igång och andra gånger inte.
Och när jag stod där och tittade och försökte minnas när jag själv stod där kände jag en stund av lycka som jag inte har kännt på länge. Det kändes bra.

Därför ska jag imorgon ge lite tid till de som gör skolan så bra, Vi ska laga mat och mysa hela kvällen.