emmaaxgart

Jag är fortfarande lika förvirrad. Men jag har löst en liten del.
De  här dagarna har varit bergochdalbana. Ena stunden är jag lycklig, andra stunden gråter jag sen skrattar jag och så fortsätter det. Allt som hänt de senaste dagarna. Jag måste väll ändå säga tack till Lisa och Marie som har visat att dem är där om det behövs, inget överdrivet bara sådär som jag gillar det. Jag vill skicka iväg ett sms till Sofie, jag vill gråta lite hos henne. Men nej, denna semestern är den vackra damen värd och jag tänker inte störa henne. Det får vänta tills hon kommer hem. Jag log precis för mig själv nu gråter jag, jag säger ju det. Jag är förvirrad, min hjärna är förvirrad och vet inte vad den ska göra. Jag får snart kortslutning. Ge mig semester nu